INFLYTANDE ÖVER FÖRVALTNINGEN

RÄTT ATT UTSE STYRELSE

• Stiftelselagen innehåller inga begränsningar i stiftarens rätt att utse styrelse och revisor. Stiftaren kan förbehålla sig rätten att utse styrelse och revisor (SL 2 kap, 3§, 2 st).
• Stiftaren har rätt att ingå i styrelsen. Stiftelselagens restriktion att stiftaren ej får vara ensam styrelseledamot är ej tillämplig på familjestiftelser.
• Stiftaren kan utse person (fysisk eller juridisk) som har rätt att utse styrelseledamöter.

Lag och praxis medger ett långtgående inflytande från stiftaren:

Det är vanligt förekommande att stiftaren själv tar plats i stiftelsens styrelse.

• Ett exempel på detta är Johnsonkoncernen där 80% av aktierna i bolaget Nordstiernan överläts till två stiftelser, en familjestiftelse och en allmännyttig stiftelse. Stadgarna i familjestiftelsen skrevs 'så att familjen kunde kontrollera stiftelsen genom att vara styrelseledamöter i stiftelsen och också bestämma vilka som i övrigt skulle ingå i stiftelsen'.¹

GRANSKNINGSORGAN

Stiftaren kan fungera som kontroll- och tillsynsorgan enligt föreskrift i förordnandet.

Stiftaren kan också, genom föreskrift i förordnandet, utse andra personer att verka som granskningsorgan.²

STIFTELSEFÖRORDNANDET

Stiftaren kan i stiftelseförordnande meddela detaljerade föreskrifter om stiftelsens förvaltning, destinatärskretsens omfattning och på vilket sätt stiftelsen skall gynna dessa.

Ett förordnande kan emellertid, om stiftaren så önskar, ge stiftelsens styrelse i uppdrag att besluta i dessa frågor.

Ett förordnande kan gälla på obegränsad tid, eller på viss tid. Stiftaren kan föreskriva att stiftelsen skall upphöra efter viss tid (t ex femton år), eller om viss händelse inträffar (t ex att destinatären gifter sig, eller dör utan arvingar etc). I sådana fall bör stiftelseförordnandet också innehålla särskild tillfallsklausul för att reglera hur stiftelsens tillgångar skall fördelas (till destinatären, återgång till stiftaren, eller till annan person eller särskilt ändamål)

STIFTARFÖRBEHÅLL

FÖRBEHÅLL OM RÄTT TILL ÅTERKALLELSE KNUTET TILL VISST VILLKOR

Hessler menar att ett förbehåll om återkallelse är giltigt om det inte är godtyckligt, utan knutet till ett villkor:

Mot förbehåll om återtagande ... som icke äro i denna mening godtyckliga, torde någon invändning icke kunna riktas. Vad återkallelseförbehåll angår torde sålunda vara klart, att om återgången anknutits till inträffandet av viss omständighet, t. ex. ändrade förhållande av angivet slag, som kan sägas ha med själva ändamålet med stiftelsen att göra, ett dylikt förbehåll är giltigt.³

Detta framgår även av rättspraxis:

• I ett rättsfall i Högsta Domstolen 1926⁴ behandlades giltigheten av en stiftelsebildning (Nils Wallenius' familjefond), där stiftaren överlämnat tillgångar till en affärsbank för särskild förvaltning i enlighet med föreskrifter i gåvobrev. Stiftarens konkursbo hävdade att stiftelsebildningen var ogiltig, och att familjefondens tillgångar skulle anses ingå i konkursboet. I gåvobrevet hade förordnats att avkastningen av fondens tillgångar skulle tillfalla stiftarens dotter Aina, och efter hennes död hennes arvingar. Stiftaren förbehöll sin familj rätten att 'framdeles giva bestämmelser huru med fonden skall förfaras, därest den händelse skulle inträffa, att den från Aina Wallenius härstammande släkten skulle utslockna'. RR yttrade i sitt utslag, vilket senare fastställdes av Svea Hovrätt och Högsta Domstolen:
  
  

  'Vidkommande de (tillgångar som) blivit av Nils Wallenius ... överlämnade till banken och den av banken förvaltade 'Nils Wallenius familjefond', vilken tillkommit för omhändertagande av förut till Aina Wallenius gjord gåva enligt bestämmelserna i handlingen d. 13 maj 1918, samt dessa bestämmelser uteslöte Nils Wallenius ... från bestämmande över fonden, såvitt icke 'den från Aina Wallenius härstammande släkten skulle utslockna'; ty och som banken mottagit aktierna i fråga och förbundit sig förvalta fonden enligt de för densamma givna bestämmelserna, måste fullbordad gåva av samma å Aina Wallenius registrerade aktier anses föreligga. På grund härav bleve konkursboets talan i denna del av R.R:n ogillad.'

  Stiftarförbehållet i det citerade rättsfallet föreskriver inte att stiftelsen skall upplösas om villkoret uppfylles, men detta är givetvis en möjlighet. Stiftaren har förbehållit sig handlingsfrihet, vilket kan innebära insättande av annan destinatär, återgång till stiftaren eller användning för annat ändamål. Det centrala i förbehållet, vilket också pekas på i rättens utslag, är att stiftaren uteslutits från bestämmande, om inte det angivna villkoret uppfylles i en framtid. Stiftaren kan alltså inte godtyckligt disponera stiftelseförmögenheten.

FÖRBEHÅLL OM GODTYCKLIG ÄNDRING

Hessler menar att de skäl som talar för ett förbud mot godtycklig återkallelse, inte kan anföras vid förbehåll om ändring:

Mot ett sådant förbehåll, som tydligen icke kan medföra, att stiftelsemedlen komma återgå till stiftaren själv, kunna ju icke resas betänkligheter av ifrågavarande art.⁵

I flera rättsfall har stiftarens rätt att ändra stiftelsens ändamål med stöd av förbehåll, inte kunnat uteslutas.

• Hessler refererar ett rättsfall från 1948 (Hedensbergs fideikomiss), där fråga var om stiftares rätt att, efter gåvans fullbordande, ändra stiftelses ändamål utan stöd i förbehåll.⁶
  
  Stiftarens ändring underkändes, men av HD:s dom framgick att om stiftaren av fideikommisset förbehållit sig rätt att göra den ändring som det var fråga om i målet, skulle domstolen ha kommit till ett annat resultat och sålunda godkänt ändringen.

• I ett rättsfall i Regeringsrätten 1946 (Thurow Gustaf Boltenstierns familjefond) behandlades giltigheten av tilläggsbestämmelser som stiftaren lämnat efter stiftelsens bildande.⁷
  
  Stiftaren hade i stiftelseförordnandet förbehållit sig rätten att 'därest hon vid den tid då fonden uppgått till 200 000 kr ännu vore i livet', ensam besluta om fondens avkastning'.
  
  Särskilda bestämmelser om avkastningens användande meddelades senare av stiftaren och trädde i kraft när fonden uppnått det stipulerade beloppet, eftersom stiftaren vid denna tidpunkt var i livet. Dessa särskilda bestämmelser innefattade emellertid även ändrade föreskrifter rörande stiftelsens destinatärer.
  
  Regeringsrätten underkände tilläggsförordnandet eftersom förbehållet i det ursprungliga förordnandet inte kunde:
  
  

  givas den innebörd att Charlotte Boltenstiern därigenom förbehållit sig att framdeles meddela från 1901 års förordnande avvikande föreskrifter om fondens ändamål. ... Därefter har Charlotte Boltenstiern icke varit befogad att ändra stiftelsen. 1905 års förordnande är förty utan verkan.

  Om förbehållet med större tydlighet givit stiftaren rätt att ändra föreskrifter om destinatärskretsen, skulle tilläggsförordnandet således ha godkänts.
  
  Hessler menar också att ett ändringsförbehåll inte i sig gör stiftelsebildningen ogiltig. Ett sådant förbehåll innebär varken att stiftelsen 'saknar ändamål' (eftersom ett nytt ändamål tillskapas, med förutsättningar för verkställighet), eller har 'bristande varaktighet'.

• Ett exempel på hur en godtycklig ändringsrätt accepterats i rättspraxis, och inte utgjort hinder för en giltig stiftelsebildning, erbjuder Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.⁸
  
  Stadgarna för denna innehöll (i sin ursprungliga form) bl a följande:
  
  

  Stiftelsen är grundad på medel, som d. 19 dec. 1917 överlämnades av bankdirektören K.A. Wallenberg och hans hustru Alice Wallenberg till förvaring i Stockholms enskilda bank dör stiftelsens räkning. Stiftelsen har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning ochundervisnings- och studieverksamhet av landsgagnelig innebörd ... Stiftelsen förvaltas och företrädes av en styrelse, som har sitt säte i Stockholm och består av 5 svenske män, nämligen ordföranden, v. ordföranden och verkställande direktören i Stockholms enskilda banks direktion samt ytterligare 2 ledamöter, som utses av Stockholms enskilda banks direktion, varje gång för en tid av 2 år. Stiftelsens värdepapper förvaras i Stockholms enskilda banks notariatsavdelning och förvaltas av stiftelsens styrelse. Ändring i de för stiftelsen fastställda stadgarna kan ske, om stiftarna och stiftelsens styrelse därom äro ense. Sedan båda de förra avlidit, inträder Stockholms enskilda banks bolagsstämma i denna deras rätt.

  Här ser vi hur en i praktiken oinskränkt ändringsrätt förbehållits stiftarna och deras arvingar - dels individuellt i egenskap av stiftare, dels genom olika former av inflytande över stiftelsens förvaltning: genom direktionen för familjens bank och i kraft av familjens ägarmajoritet i banken.

FÖRESKRIFT OM ÅTERGÅNG VID VISS TIDPUNKT MM

En återgångsklausul är en föreskrift i stiftelseförordnande med innebörd att stiftelseförmögenheten skall återgå till stiftaren vid viss tidpunkt i framtiden, vid inträffandet av viss omständighet eller vid uppfyllelse av visst i förväg angivet villkor.

Hessler menar i denna fråga att:

Ej heller torde något hinder föreligga mot förbehåll av innebörd, att återgång skall ske vid viss angiven framtida tidpunkt.⁹

Detta visas också i rättspraxis. I två rättsfall 1939 och 1946 godtogs stiftelser med denna typ av förbehåll, som självständiga rättssubjekt:

• I rättsfallet 1939 (P.O. Stokkebyes fond)¹⁰ hade en person instiftat en fond till vilken överlämnats vissa aktier. Fondens ändamål skulle vara att äga och förvalta aktierna, särskilt att genom utövande av rösträtt för dem handha bestämmanderätten i bolaget. Fondens inkomster skulle användas på sätt fondens styrelse bestämde och kunde av denna utbetalas till stiftarens bröstarvingar. Viss angiven dag skulle fonden träda i likvidation och dess egendom överlämnas till stiftaren eller hans rättsinnehavare. Målet gällde tvist mellan fonden och viss person rörande medlemsskap i fondens styrelse. Fonden uppträdde som part i målet och tillerkändes av domstolarna ersättning för rättegångskostnader.

• I rättsfallet 1946 (Björhövda pälsfarms stiftelse)¹¹ hade medel (en rörelse) avsatts till en stiftelse för att tjäna syftet att säkerställa betalningen av en stiftaren åvilande skuld. Då detta var fullgjort eller senast å viss angiven dag, skulle egendomen återgå till stiftaren eller hans rättsinnehavare. Av anteckningar till akten i målet framgår, att tveksamhet inom HD rådde, huruvuda stiftelsen - som var svarande i målet, vilket gällde utbekommande av a morteringsbelopp - skulle anses som rättssubjekt och sålunda kunna uppträda som part. Anledningen till tveksamheten synes ha varit just, huruvida stiftelsen ägde "varaktighet". Stiftelsen godtogs som part.

FÅR EN STIFTELSE GYNNA STIFTAREN?

LAGSTIFTNING

Stiftelselagen innehåller inte något uttalat förbud mot ändamål som skall tillgodose stiftarens ekonomiska intressen. Frågan har dock berörts i förarbetena till stiftelselagen.¹²

Det konstateras att:

det är en i grunden främmande användning om stiftelseformen utnyttjas som ett alternativ av den som för egen vinnings skull vill bedriva verksamhet av ekonomisk natur. Trots att en stiftelsebildning med nyss nämnt syfte inte är giltig kan det ... ofta vara svårt att genomskåda arrangemang där stiftelseformen används för att i praktiken tillgodose stiftarens ekonomiska intressen.

Samt:

Om syftet med förordnandet är att främja stiftaren i ekonomiskt avseende får förordnandet inte heller av "stiftaren" avsedd rättsverkan.

Akademisk expertis har i denna fråga historiskt haft skilda uppfattningar.

Rättsläget kan dock sammanfattas att

'stiftelsen kan tillgodose stiftaren inom vissa ramar, förutsatt att det står klart att stiftarens avsikt är att stiftelsen ska vara självständig i förhållande till stiftaren. Är huvudfunktionen i stiftelsen att tillgodose stiftaren kan rättsbildningen avfärdas som stiftelse.'¹³

Stiftaren kan dock ingå i kretsen av destinatärer. Detta synsätt kommer till uttryck i 1995 års statliga utredning 'Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar':¹⁴

Däremot föreligger kanske inte något absolut hinder mot att stiftaren ingår i kretsen av destinatärer på så sätt att han är en av flera möjliga mottagare av bidrag eller andra förmåner.

Stiftaren kan också förbehålla sig nyttjanderätt till stiftelseegendomen. I förarbetena till stiftelselagen¹⁵ konstateras att:

stiftaren i stiftelseförordnandet utan att han äventyrar den rättsverkan han vill uppnå med sina dispositioner kan förbehålla sig nyttjanderätten t.ex. till en bostad i en fastighet som han enligt förordnandet avser att donera till ''sin'' stiftelse.

NYTTJANDERÄTT

• I ett rättsfall 1958¹⁶ hade en person (C. Cederström) till en familjestiftelse (Stiftelsen Friherre Carl Cederströms Minne) överlåtit egendom, bl a fastigheter, att användas och förvaltas i enlighet med stiftelsens stadgar. Givaren hade förbehållit sig nyttjanderätten till fastigheterna under sin livstid. Taxeringsnämnden beskattade henne som ägare, ett beslut som bekräftades av prövningsnämnden och kammarrätten. Regeringsrätten omprövade emellertid besluten eftersom:

  ... sådant förhållande icke föreligger, att Charlotte Cederström jämlikt Kunglig Förordning om statlig förmögenhetsskatt skäligen bör betraktas som ägare av ifrågavarande fastigheter ...

AVKASTNINGSRÄTT

• I ett rättsfall i Högsta Domstolen 1907¹⁷ hade en person (J. Andersson) genom gåva överlåtit fyra av Örebro Handelsbank utfärdade depositionsbevis, till fyra personer. Depositionsbevisen skulle förvaltas av banken och utlämnas till gåvotagarna först efter givarens död. Givaren förbehöll sig rätten till avkastningen under sin livstid. I givarens förordnande stadgades:
  

  Skolande dessa bevis, som förvaras af banken, efter min död vid anfordran utlämnas till de personer, som transporten å hvarje bevis angifver, eller till hvars och ens rättsinnehafvare; förbehållande jag mig så länge jag lefver rätt att vid förfallotiderna själf emottaga och uppbära räntan för alla dessa depositionsbevis; och äga sålunda emottagarne af bevisen icke rättighet göra anspråk på någon ränta för längre tid tillbaka än det halfår, hvarunder jag aflidit.

  Givarens arvingar ifrågasatte gåvans giltighet varvid man bl a anförde att
  

  Transporten å depositionsbevisen hade när som helst kunnat af Andersson i lifstiden och af hans dödsbo efter hans död återkallas.

  Detta avvisades av banken som åtagit sig förvaltningen av gåvomedlen:
  

  Banken bestred, att den hade skyldighet utgifva depositionsbevisen eller någon del af de medel, bevisen afsåge, till annan än de personer, åt hvilka banken genom aftalet med Andersson förbundit sig att tillhandahålla samma medel.

  Gåvans giltighet underställdes rättslig prövning. Göta Hovrätt ogillade arvingarnas talan med motiveringen:
  

  .. enär Andersson genom öfverlämnande till banken af ifrågavarande å (gåvotagarna) öfverlåtna depositionsbevis under de stadgade villkor, hvilka banken, enligt afhandlingen åtecknadt bevis, förbundit sig att fullgöra, måste anses hafva frånhändt sig äganderätten till samma bevis med förbehåll allenast om rätt för Andersson att själf få uppbära den ränta å de i bevisen afsedda medel, hvilken under hans lifstid förfölle till betalning.

  
  Hovrättens dom fastställdes av Högsta Domstolen. Givarens förbehåll om rätt till avkastningen under sin livstid lämnades helt utan avseende vid bedömningen av gåvans giltighet.

• I ett tidigare refererat rättsfall i Högsta Domstolen 1926¹⁸ (Nils Wallenius' familjefond) hade stiftaren överlämnat tillgångar till en affärsbank för särskild förvaltning i enlighet med föreskrifter i gåvobrev. Förordnadet stadgade att avkastningen av fondens tillgångar skulle tillfalla stiftarens dotter, med förbehåll att stiftaren och hans maka så länge de levde skulle 'äga rätt att bekomma ifrågandevarande avkastning, om vi så önska'. Stiftarens konkursbo hävdade att stiftelsebildningen var ogiltig, och att familjefondens tillgångar skulle anses ingå i konkursboet. Konkursboets talan ogillades emellertid. Även i detta fall lämnades givarens förbehåll om rätt till avkastningen under sin livstid helt utan avseende vid bedömningen av gåvans giltighet.

• I ett rättsfall 1947¹⁹ hade en person bildat en stiftelse med ändamål att för kommande släkten i naturvårdande syfte bevara ett stycke mellansvensk kulturbygd. Som stiftelsekapital överläts ett antal fastigheter, med förbehåll att givaren under sin livstid skulle få disponera eventuellt överskott på dessa samt under denna tid få själv förvalta egendomen. Kammarrätten betraktade stiftelsen som en familjestiftelse och beskattade stiftaren för förmögenheten. Regeringsrätten fann ej skäl att göra ändring.
  
  Stiftelsen betraktades som en familjestiftelse. Enligt skattereglerna för familjestiftelser är destinatärerna skattskyldiga för stiftelsens förmögenhet. I detta fall beskattades givaren i egenskap av destinatär. Familjestiftelsen betraktades som skattesubjekt och skattskyldig för inkomstskatt.

©PT Consultancy Sweden. 1998-2003

FOTNOTER

(1) Olsson sid. 376-377

(2) Olsson, sid. 109

(3) Hessler, Om stiftelser, sid. 352-353

(4) NJA 1926 ref 44, sid. 189

(5) Hessler, Om stiftelser sid. 348-352

(6) NJA 1948 ref 10, sid. 37

(7) RÅ 1946:74, sid. 324

(8) RÅ 1941:44 I, sid. 100-102

(9) Hessler, Om stiftelser, sid. 353

(10) NJA 1939 A280, refererat av Hessler, sid. 298

(11) NJA 1946 A269. refererat av Hessler, sid. 298

(12) Prop. 1993/94:9

(13) Olsson sid. 259-260

(14) SOU 1995:63, sid. 163

(15) se not 12

(16) RÅ 1958:36, sid. 111. Kommenterat i Hagstedt sid. 438

(17) NJA 1907 ref 232, sid. 534

(18) se not 4

(19) RÅ 1947 fi 561. Kommenterat i Hagstedt sid. 437

KÄLLOR

Citerad litteratur

HAGSTEDT, JAN ANDERS, Om beskattning av stiftelser, Stockholm 1972.

HESSLER, HENRIK, Om stiftelser, Stockholm 1952 (Återutgiven i facsimilupplaga 1996 av Norstedts Juridik). Cit. Hessler, Om stiftelser.

OLSSON, KATARINA, Näringsdrivande stiftelser, Stockholm 1996. Cit. Olsson.

Citerade lagförarbeten (Offentligt tryck)

Betänkanden och utskottsutlåtanden

SOU 1995:63

Prop. 193/94:9

Citerade rättsfall

NYTT JURIDISKT ARKIV. Cit. NJA.

NJA 1907 ref 232, sid. 534

NJA 1926 ref 44, sid. 189

NJA 1939 A280

NJA 1946 A269

NJA 1948 ref 10, sid. 37

REGERINGSRÄTTENS ÅRSBOK. Cit RÅ.

RÅ 1941:44 I, sid. 100-1

RÅ 1946:74, sid. 324

RÅ 1947 fi 561

RÅ 1958:36, sid. 111